Att lyssna på tystnaden…

Det är den första december och snön har lagt sig som ett täcke över landskapet. Barnen är ute och bygger sina första snögubbar. Snön är så där kritvit och barnen är ivriga att samarbeta för att skapa sina snöskulpturer. En liten bit bort ligger ett av barnen på rygg och gör en snöängel. Så blir hon stilla ett tag. Inte bara ett litet tag. Utan en lång stund. Så ser hon att jag tittar åt hennes håll. Och hon förstår att jag tänker någonting. Att jag kanske undrar vad hon gör. Så ropar hon: Jag lyssnar på tystnaden!

Hon är annorlunda på många sätt. Hon kanske ibland har lite svårt att samarbeta. Hon har en stark vilja. Hon har det svårt med röriga och bullriga miljöer. Hon förstår inte alltid att andra kan tänka på ett annat sätt. Att andra inte upplever samma saker som hon. Och hennes temperament och ilskeutbrott kan stressa upp vem som helst. Men alldeles nyss kunde hon förstå att jag undrade över vad hon gjorde. Hon kunde tänka sig in i hur det var för mig när hon låg där alldeles stilla i snön. Att jag kanske undrade. Hon förstod att jag kanske behövde en förklaring. Och hon hjälpte mig att förstå att hon är med oss andra. Även när hon ligger och lyssnar på tystnaden.

Det här inlägget postades i Attityd, Förväntningar, Kommunikation. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>