Om skolans uppgift

Vad skall skolan ägna sig åt? Finns det några gränser för skolans område? Om föräldrarna levererar barn till skolan som är ouppfostrade, måste då skolan uppfostra dem i stället? För många år sedan kunde det vara så att ett barn inte var ”skolmoget” och därför inte fick börja skolan utan fick vänta ett tag. Händer detta nuförtiden? Har föräldrarna något ansvar här? Det finns en rundgång i systemet som är intressant. I denna rundgång ingår skolan och föräldrarna och mitt emellan finns barnen.

Här kommer en generaliserad bild: Föräldrar som jobbar mycket hinner inte vara med sina barn (ens när de är små). Tur då att det finns dagis som kan ta emot barnen. Sedan är det dagis sak att uppfostra ungarna. Eller möjligen blir det ett delat ansvar för uppfostran. Delat ansvar mellan föräldrar (som egentligen inte har tid) och dagis. Men vad händer med delat ansvar? Jo ”delat ansvar är ingens ansvar”. Kanske fungerar det ändå hyfsat under dagisperioden.

Men sedan är det dags för skolan. Och vad händer där då? Jo där behöver barnen anpassa sig lite mer efter varandra så att det blir en bra studiemiljö. Och då måste skolan jobba med värderingar så att alla kan fås att fungera ihop. Det där tar en del tid förstås….. Skolan måste exempelvis lära alla barn att respektera att alla är olika. Att det till och med är väldigt bra att alla är olika, så att man kan hjälpa varandra på olika områden. Skolan måste också arbeta aktivt för att förhindra mobbning som är ett slags grus i skolmaskineriet. Allt det här tar tid……. Kanske tar det så mycket tid att skolan inte hinner med all undervisning? Och vad får man göra då? Vad måste man göra då?

Kanske måste man skicka med barnen läxor hem? Ja just det, hur skulle man annars hinna med allt det som läroplanen säger….. Då passar det så bra att man inser hur viktigt det är att föräldrar och skola samverkar. ”För barnens bästa”. Så vältras ansvaret runt, runt i systemet. Genom läxorna lyckas man kanske skicka tillbaka lite jobb till föräldrarna. Men föräldrarna har förstås fortfarande inte tid. Om de inte hade tid när barnen var små, varför skulle de nu ha tid för att sitta och traggla läxor? Tur då att man kan köpa läxhjälp, det vill säga någon från ett ”läxhjälpningsföretag” som kommer hem och pluggar läxor med barnen. Man skulle kunna säga att man delar lite på ansvaret…… Allting går i cirklar……

Och någonstans där i denna cirkelgång finns en hel del, ofta ganska ensamma, barn som har behov av särskilt stöd. Som behöver en extra lugn miljö för att kunna koncentrera sig. Som exempelvis behöver få det som man ska göra under skoldagen uppskrivet på tavlan i punktform för att känna sig lugna och trygga. Det kan vara näst intill omöjligt att få en lärare att prestera bara en sådan enkel sak…….

Så kallade ”bokstavsbarn” är fantastiska barn med enorma resurser. Som med sina olika specialintressen och djupa kunskaper inom vissa områden skulle kunna bidra med mycket i skolans verksamhet. Barn som besitter enorma drivkrafter men som inte får chansen att prestera sitt bästa. På grund av en bedrövlig skolmiljö. Vem ser dessa barns behov i den cirkelgång av bristande resurser och delat ansvar som pågår i skolan?

Det här inlägget postades i Kommunikation, Skolan och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.