Om utanförskap

Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet 2012-08-27. Tyvärr framgår det inte vem som skrivit artikeln. Men den handlar om en bok av Susan Cain: ”Quiet, the power of introverts in a world that can’t stop talking” som lyfter fram skillnaderna mellan introverta och extroverta. Susan Cain har även hållit ett föredrag på sajten TED. SvD-artikeln anger att nästan 2,8 miljoner sett henne berätta om styrkan i att vara inåtvänd. Intressant ämne. Men ta en titt på detta citat ur artikeln:

”När vi ses i början av juni ska hon alldeles strax upp på scen för att tala på en ledarskapskonferens i Ålesunds konserthus på norska västkusten. I parkområdet utanför äter vi lunchlådan med räkor i tillsammans. Några veckor tidigare hade jag presenterat mig för henne som en 100 procent extrovert, något jag vid det här laget förstått att man inte kan vara; då skulle man ha en diagnos. De allra flesta av oss finns någonstans utmed skalan, varav 30–35 procent mot den introverta polen, enligt den forskning Susan Cain hänvisar till. Vissa studier pekar på fördelningen 50–50.

Tydligare kan det knappast sägas: Man ”kan inte vara” 100 procent extrovert. För då ”skulle man ha en diagnos”. Det vill säga den som har en diagnos är en outsider. Räknas inte. Finns inte. Överhuvudtaget. I något slags sammanhang. What so ever.

Det här inlägget postades i Attityd. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.